En Ulv i Afghanistan 2008 och 2010

Har precis återvänt till Afghanistan efter att ha varit hemma på leave 10 dagar hemma i Sverige. Kändes skönt att få komma hem en liten stund och avnjuta såna saker som vi hemma tar för givet: Slippa doften av brinnande bajs, köra omkring på asfalterade vägar och framförallt att kunna dricka vattnet direkt ur kranen. Det första som jag gjorde när jag kom hem efter 31 timmars härlig resa hem var att ta en 20 minuter lång skön dusch. Att få komma ut ur duschen och känna sig riktigt ren och fortfarande efter fem minuter fortfarande känna sig ren. Sen blev det en hel del sömn =)

Självklart lyckades jag också med bedriften att bli genomförkyld. I och för sig så hade jag räknat med att bli sjuk. Det är väl så att när kroppen känner att den äntligen kan slappna av helt och hållet så kommer allt på en gång. Det viktigaste var dock att få komma hem, sen spelade det ingen roll om jag var lite förkyld.

Något som jag tidigare tagit upp och som blev ännu mer påtagligt under leaven är att vistas i ett före detta konfliktområde leder till att man uppskattar det som man har därhemma på ett helt annat sätt. Det blir ett helt annat perspektiv och jag har insett hur mycket av våra problem som egentligen är bara det, I-landsproblem. På vägen upp till flyget i onsdags så väntade jag på perrongen i norrköping. Brevid mig stod en man med två inte allt för stora resväskor. Denna man hade tänkt ut en listig plan att eftersom det logiska vore att vagn nummer ett är först så ska man ställa sig så nära början av perrongen som möjligt. Där planen gick fel var att det var vagn nummer tre som kom först. Mannen utbrister spontant i ett högt och tydligt "FAN!" bara för att han får gå 30 meter extra. Själv står jag brevid och ler för mig själv. Har lust att gå fram till honom o säga att han kan skatta sig lycklig över att inte vara en femåring i Afghanistan och gå flera kilometer med två vattendunkar som är alldeles för stora för din ålder. När jag gick på polishögskolan bestämde jag mig för att aldrig springa efter ett tunnelbanetåg, det kommer ju ett nytt inom fem minuter.

En positiv sak som jag snappat upp efter bara två månader här är att jag fått en helt annan syn på saker och ting, mycket mer InshAllah ;) Har en mer avslappnad inställning till vad som är viktigt och vad som inte är det. 

När vi kom ner möttes vi av ett tiotal minusgrader samt ett par decimeter snö. Resan från den stora campen till vårt safe house tog sju timmar istället för de normala två. Och då pratar vi ändå om den bästa vägen i hela Afghanistan.

I lördags var vi ute i en närliggande by. Vi hamnade mitt i en utdelning av vete från US Aid. Tydligen hade de ett projekt där kvinnor står i fokus och det här var en del av utbildningen. Kändes skönt att iaf någon hjälp kommer fram.

Något som vi pratat mycket om i bilen handlar om hur folk klär sig här. Det kan ju knappast vara första gången som det kommer en massa snö i Afghanistan. Men klär folk på sig? Nej då! Visst, en del av dem har inte tillgång till kläder men de flesta verkar ha det. Trots detta klär de sig fortfarande i sommarkläder trots att det är svinkallt. Man kan ju tro att en så pass fundamental sak som flerskiktsprincipen vore känd men så verkar det inte vara. Ett tunt plagg får räcka och ifall man har en tjock vinterjacka så knäpper man den inte. Det skrämmande är att vi dagligen ser folk som går omkring med bara ben och som går barfota i sina gummigaloscher, inte ens ett par trasor i skorna. Det mest skrämmande är dock när man ser barnen som går omkring barfota i snön. T.o.m. eskimåer som har ännu sämre förutsättningar rent materiellt lyckas att klä sig varmt.

Just nu är det väldigt svårt att röra sig i området på grund av all snö, vi får väl se hur det utvecklar sig. Lokalbefolkningen lider rätt så rejält nu av kylan, mycket djur som också dött och de som lever är i väldigt dåligt skick.

/Ulven