En Ulv i Afghanistan 2008 och 2010

Slutet av april och nu börjar det bli dags att äta malariamedicinen igen. Nu är det inte bara gammal oexploderad ammunition som kryper fram ur backen. Sedan ett par veckor så är vi halvt invaderade av skalbaggar i kalibern 5 - 10 cm långa. Dessutom har vi lyckats hitta två skorpioner inne på vårt safe house så man kan lugnt säga att det är dags att skaka allt som ligger på golvet innan man använder det.

Senaste två patrullerna har vi även sett orm. Tydligen ska det finnas en hel del giftiga och även en del dödliga ormar här. Så nu har vi ytterligare en aspekt förutom minor, talibaner, insurgents, oexploderad ammunition och improviserade sprängladdningar (IED´s).

Det har även börjat blomma en hel del. Just nu väntar vi p att poppyn (vallmon) ska börja blomma så vi kan se om vi hittar några fält. Med största sannolikhet lär vi inte göra det även om vårt norra område tillhör de områden som producerar mest poppy i Afghanistan. Vi får väl se vad som händer, vore intressant att få se något fält innan jag åker hem...

Mycket möjligt - knappast troligt!

Under eftermiddagen idag har det kommit lite välbehövligt regn. Dagen i övrigt spenderades med lite vägrek i vårt område. Åkte genom en dal full av ruiner och endast ett fåtal familjer boende i den. Förklaringen fick vi lite senare. En av de locals vi pratade med berättade att ryssarna hade flygbombat hela dalen under sovjetockupationen. De gick aldrig in i dalen med marktrupp utan nöjde sig med att "bara" bomba den... Ytterligare en påminnelse om landets mörka förflutna.

/Ulven

Återigen nere i Afghanistan för de sista fem veckorna. Nästan omedelbart begav vi oss ut på en sexdagars patrull i bergen i vårt södra område. Målsättningen var att försöka ta oss ner i en dal där vi tidigare inte varit på grund av avsaknad av broar och det faktum att passen är igensnöade under större delen av hösten/vintern/våren.

Första natten spenderades återigen i muzzle dome (myggnät) under en stjärnklar himmel och en starkt lysande halvmåne. Det är det som gör det hela värt!

Dag två fortsatte vi mot nerfarten till dalen. Självklart lyckades vi köra fast igen och det tog ett par timmar att komma loss. Det hela resulterade i att vi slog läger på 2.800 m höjd. Självklart hade redan regnet börjat komma då. Under natten lyckades det dessutom komma 10 cm snö. Dagen efter fortsatte snön och tyvärr lyckades vi inte ta oss ner i dalen trots heroiska försök.

Den kommande natten spenderades på lägre höjd men självklart regnade det hela natten...

Dag tre fortsatte med lite vägrek. Efter uträttat förvärv så vände vi åter på vägen som vi kom från. I anslutning till en av byarna tog det helt plötsligt stopp. Någon hade placerat ut tre stora stenar mitt på vägen för att spärra framfarten. Snacka om att man tempoväxlade snabbt. Helt plötsligt blir du helt kall och höjer beredskapen både mentalt och fysiskt. Det visade sig att det handlade om ett par ungar som roat sig med att lägga ut stenarna, det var iaf förklaringen som vi fick. Hurvida den stämmer eller inte vet man ju aldrig. Det hela löste sig iaf på ett bra sätt. Som tur var så var det uppehåll under natten, dessutom hade vi lyckats torka tälten under lunchen.

Dag fyra så var det mest olika möten i en av de större byarna. Vi passade även på att besöka en av byarna där det finns en Mullah som sprider anti-ISAF propaganda. Stämningen brukar aldrig vara på topp då vi åker dit. Den här gången kallade Mullorna in alla barnen i moskén då vi kom. Väl inne i byn vägrade folk att ens hälsa på tolken, vilket skrämde honom rätt så rejält. När vi lämnade byn ser jag i backspegeln hur en av de religöst klädda ungdomarna tar upp en stor sten som han kastar efter bilen. Som tur var så missade han, hade han träffat så hade sannolikt bakrutan spruckit!

Sista natten spenderades återigen under bar himmel. Somnade med Kent i öronen och fullt med stjärnor över huvudet.

Sista dagen handlade det mest om att köra den sista biten hemåt. Skönt att komma tillbaka till vårt safe house och ta sig en lååång varm dusch. Skönt att bli av med allt damm! Patrullen var helt fantastisk, hur skönt som helst att få komma ut. Visst är det inte helt kul att vara ute då det snöar och är blött, hoppades på att vi skulle slippa mer kyla men bevisligen är det fortfarande vinter i bergen.

Resterande delen av helgen har mest bestått i att vårda och förbereda inför nya äventyr. Idag har vi varit iväg i vårt norra område för att leverera två tält till en skola. När vi kom tillbaka så hade våra amerikanska kamrater fixat iordning en riktig amerikansk BBQ.

/Ulven

Fredagens födelsedag spenderades på soldäck innan det var dags att ge sig av till våra grannar på PO:t i Shebergan. Där var det grillning samt de svenska fältartisterna. Det är alltid en stämningshöjdare när de kommer ner. Det är skönt att kunna slappna av och tänka på något annat en stund. Min andra födelsedag ute på mission.

Helgen spenderades på patrull i vårt norra område. På morgonen innan vi åkte iväg hade vi 25 grader varmt och en varm bris som hela tiden sköljde över oss, kändes precis som ökenvindar. Vädret var helt underbart och solen gassade hela tiden. Däremot är det inte alltid så skönt att bära kroppsskydd och stridsutrustning när temperaturen klättrar upp mot 30 grader.

Återigen gjorde Afghanistans våldsamma förflutna sig påmind, på tre av de rastställen som vi hade hittade vi gamla tomhylsor från automatkanoner och tunga kulsprutor. Vi passerade även en del områden som tidigare varit minerade och där varningsstenarna fortfarande låg kvar. Vita på den säkra sidan och blå eller röda på den sidan av stenen där faran finns. På de större stenarna har de olika minröjningsorganisationerna målat sitt bomärke och förklaringar på var det är röjt. Vi har en väldig tur när det gäller minerade områden, vi har hittills bara sett ett i våra två distrikt. Jag hade förväntat mig att det skulle vara fler. Däremot så ser man vraken efter fordon nästan överallt. De flesta av dem har övergetts då de gått sönder eller drivmedlet har tagit slut, extremt få av dem är utslagna. Numera ligger de som tomma skelett, plundrade på allt användningsbart.

Den här patrullen var den första som vi sov under bar himmel. Eller det är väl en sanning med modifikation, vi sover i små kupolformade myggnät s.k. muzzle domes. Det var en riktigt skön känsla att slippa att krypa in i ett trångt tält. Inne i domen finns det plats att röra sig och du kan även få in all utrustning i den, något som är särskilt lockande då allehanda insekter har börjat vakna till liv.

Känslan var helt otrolig. Ligger där nerkrupen i en varm sovsäck, en ljummen kvällsbris smeker mitt ansikte och jag stirrar upp på en klar stjärnhimmel där stjärnorna är så nära att jag nästan kan röra vid dem. Rakt över mig håller den ständige följeslagaren Orion en stor måne som sällskap. Ikväll behövs inga lampor, månen löser den uppgiften mer än väl! Ligger på rygg och har Kent´s 747 som sällskap i mina hörlurar. Inser i det ögonblicket hur tacksam jag är över det här halvåret och hur bra livet kan vara ibland. Det enda som påminner om det fula är de tre giftgröna självlysande punkterna från tritiumsiktet på min pistol som glimmar i mörkret brevid mig.

Ligger där, njutandes av stunden. Omgivningarna är så tysta att det nästan gör ont i öronen. Låter vinden vagga mig till sömns...

Dagen efter vaknade jag upp av morgonbrisen. Så skönt att slippa den unkna lukten av ett fuktigt och trångt tält. Slippa huvudvärken, höra fåglarna kvittra och sätta sig upp i sovsäcken och bara njuta av den kilometervida utsikten av gröna kullar och karga berg. Utvilad som få!

En av de underbaraste nätterna i mitt liv!

/Ulven

Igår körde vi tillbaka hemåt till PO:t, kändes skönt att äntligen komma fram. Det var solsken, klarblå himmel och runt tio grader varmt. Känns att våren börjar komma. Det var lite skillnad på att köra ut till PO:t jämfört med förra gången då det var ett tjockt islager över hela vägen.

Idag var vi ute i den lilla byn Sayyad som ligger cirka en mil utanför Sar e Pol. En riktigt skön och solig dag. Snön var borta förutom på de högsta kullarna och uppe i bergen. Överallt ser man hur kullarna börjar bli gröna istället för att vara sönderbrända. Om några veckor kommer det att vara hur vackert som helst här ute!

Det märks även på lokalbefolkningen att det har blivit bättre. Livet har blivit lättare att leva och den boskap som överlevt den ovanligt hårda vintern njuter nu av gräset som börjar komma upp. Människorna är mycket gladare och vi möts av mer leenden och hälsningar än tidigare. Även om detta nu också kan bero på att de vant sig vid oss och att de hört talas om att vi i alla fall lyckats få tag på lite hjälp i form av mat och kläder under vintern. Det mest troliga är väl att det är en kombination av detta och av att vädret blivit bättre.

Vårkänslor verkar vara en universell mänsklig känsla...

När vi stod och vaktade fordonen under ett möte så reste det lokala byalaget nya elledningar gjorda av betong. Något kaosbetonat... En av killarna i gruppen lämnade gården där vi stod för att gå ut till vägen för att se kaoset bättre. Efter några minuter kommer han tillbaka och likt en hönsmamma har han 30-40 ungar som följer efter honom som små kycklingar. De lokala vakterna, gammelgubbarna som satt på gården och vi övriga i gruppen skrattade oss nästan harmynta av åsynen. Idag var ungarna lite lugnare än vanligt. I vanliga fall brukar det vara ett mindre kaos kring oss med ungar som tigger om fotbollar, pengar, solglasögon och allt annat som vi har på oss. Kan bli väldigt frustrerande ibland och den lokala polisen brukar jaga bort dem från oss, tyvärr ofta genom stenkastning mot dem. Och även om man skulle vilja så går det inte att ge någonting till dem, du blir mer eller mindre omkullsliten av alla händer som sliter tag i dig då. Vi har försökt ett par gånger men det slutar alltid på samma sätt.

/Ulven