Vardag

För ett par dagar sedan var det en månad sen vi landade i Afghanistan. Nu känns det som att det mesta har fallit på plats. Rutinerna har numera blivit en vardag, vissa saker som under utbildningen och i början här nere kändes ovana har numera blivit en naturlig del av vardagen. En vardag som präglas av en hel del paranoia jämfört med hemma i Sverige. Till och med om man jämför med mitt jobb som polis hemma så är det här betydligt vassare. Det vill säga, här nere måste du ha en högre mental beredskap än där hemma, samtidigt måste allt övas in tills det sitter i ryggraden. Det som man till en början ser som självklara små detaljer måste konstant övas in för att det ska bli en naturlig del av ditt beteendemönster.

Situationen i våra områden är lugn. Visst märks det av att situationen är skör och att det inte behöver krävas så mycket för att det ska ändras. De strider som ni kan läsa om hemma är fokuserade till de södra delarna av Afghanistan. Vår uppgift här är inte av stridande natur, även om vi är väl förberedda och väl utrustade för att försvara oss om så behövs.

De äldre i lokalbefolkningen säger att det än så länge inte har hunnit bli riktig vinter än. Det har regnat och snöat alldeles för lite för det. I början av förra veckan kom den första snön. Det hann väl ligga kvar i nästan tre dagar innan vädret helt och hållet slog om och vi fick 18 grader varmt på bara någon timme.

Idag kom vi hem efter en tredagars patrull i en närliggande dalgång. Innan vi åkte hade vi fått information om att det kunde finnas en del anti-ISAF strömningar i dalen. Detta var inget som vi upplevde utan det verkade snarare tvärtom! Folket i dalgången led något fruktansvärt under talibantiden och nästan alla tvingades att fly. En del så långt bort som till Iran.
Natten spenderades i en 100 meter djup canyon. Lodräta bergsidor och lättförsvarad terräng!

På vägen hem stannade vi till vid en provosorisk volleybollplan. Det blev två hårda set mot det lokala "bylaget". De äldre i byn var helt till sig över att ISAF ville vara med och spela volleyboll, det kommer pratas länge om det i byn. Men det som det nog längst kommer att pratas om i byn var när den nya fina volleybollen som ISAF kom med skulle delas ut till vinnande laget. Det visade sig att en av de äldre i byn lagt beslag på den och blåljög de övriga om vart den var. Efter några minuter så dök dock bollen plötsligt upp... ifrån manteln på tidigare nämnda person. Något som föranledde en hel del suckande bland de övriga äldre...

Väl hemma blev vi som vanligt bortskämda av vår kock. Först var det eftermiddagsfika med äppelpaj! För att göra saken ännu bättre så blev det glöggmarinerat kött med potatissallad till middag, följt av ett härligt glas glögg efteråt med tillhörande pepparkaka. Det kunde inte komma bättre! Har suktat efter glögg under en längre tid nu! Ligger nu på sängen och skriver det här, har precis sett klart på Constantine. Konstaterar åter en gång att Tilda Swinton är en av de absolut vackraste kvinnor som finns!

/Ulven

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0