Brytarungar och Hönsmammor
Igår körde vi tillbaka hemåt till PO:t, kändes skönt att äntligen komma fram. Det var solsken, klarblå himmel och runt tio grader varmt. Känns att våren börjar komma. Det var lite skillnad på att köra ut till PO:t jämfört med förra gången då det var ett tjockt islager över hela vägen.
Idag var vi ute i den lilla byn Sayyad som ligger cirka en mil utanför Sar e Pol. En riktigt skön och solig dag. Snön var borta förutom på de högsta kullarna och uppe i bergen. Överallt ser man hur kullarna börjar bli gröna istället för att vara sönderbrända. Om några veckor kommer det att vara hur vackert som helst här ute!
Det märks även på lokalbefolkningen att det har blivit bättre. Livet har blivit lättare att leva och den boskap som överlevt den ovanligt hårda vintern njuter nu av gräset som börjar komma upp. Människorna är mycket gladare och vi möts av mer leenden och hälsningar än tidigare. Även om detta nu också kan bero på att de vant sig vid oss och att de hört talas om att vi i alla fall lyckats få tag på lite hjälp i form av mat och kläder under vintern. Det mest troliga är väl att det är en kombination av detta och av att vädret blivit bättre.
Vårkänslor verkar vara en universell mänsklig känsla...
När vi stod och vaktade fordonen under ett möte så reste det lokala byalaget nya elledningar gjorda av betong. Något kaosbetonat... En av killarna i gruppen lämnade gården där vi stod för att gå ut till vägen för att se kaoset bättre. Efter några minuter kommer han tillbaka och likt en hönsmamma har han 30-40 ungar som följer efter honom som små kycklingar. De lokala vakterna, gammelgubbarna som satt på gården och vi övriga i gruppen skrattade oss nästan harmynta av åsynen. Idag var ungarna lite lugnare än vanligt. I vanliga fall brukar det vara ett mindre kaos kring oss med ungar som tigger om fotbollar, pengar, solglasögon och allt annat som vi har på oss. Kan bli väldigt frustrerande ibland och den lokala polisen brukar jaga bort dem från oss, tyvärr ofta genom stenkastning mot dem. Och även om man skulle vilja så går det inte att ge någonting till dem, du blir mer eller mindre omkullsliten av alla händer som sliter tag i dig då. Vi har försökt ett par gånger men det slutar alltid på samma sätt.
/Ulven
