V.38 - 39 Dagarna börjar flyta samman

Nu börjar det verkligen att röra på sig! Måndagen vecka 38 gick vi in i gruppskedet och MSU /missionsspecifik utbildning) det vill säga att från och med nu så bor vi i samma logement med hela gruppen och vi övar ihop som grupp. En riktigt bastant utbildningsplan där fokus nu i två veckor legat på strid. Mycket olika slags stridsövningar och en del skarpskjutning. Det börjar lännas av ordentligt i kroppen nu, är konstant trött efter att släpat omkring på all stridsutrustning/skyddsutrustning och krigat.

Gruppen som sådan känns hur bra som helst. Visst, vi kommer ha dagar då vi kommer vara osams men alla har rätt inställning och det är rätt blandning av övning/allvar/humor! Det skrattas en hel del!

Det har även varit en del genomgångar och utbildningar kring IED (Improvised Explosive Device) eller vägbomber som de är mer lända som i media. Det är väl det enda som gör mig riktigt nervös... det finns inget direkt sätt att skydda sig mot dem. Det är bara hoppas att de inte funkar eller att den som utlöser dem missar...
Vidare har det varit utbildning i CSAR (Combat Search and Rescue) ifall vi behöver understöd eller blir bortförda, inget som heller känns som en höjdare! Hellre slåss jag till sista blodsdroppen än att hamna på Al Jazeera eller Youtube!

Utrustningscirkusen har också eskalerat. Vi på MOT har ansökt om att få BOA (Beslut Om Användning) på en annan typ av stridsväst än den som försvaret tillhandahåller. Den svenska västen är helt ok för "vanlig" soldattjänst och för konventionella enheter men för oss som är en extremt liten grupp utan möjlighet till direkt understöd så ställs lite andra krav. Dels ska vi få plats med allt och sen så ska man ju ha kvar ryggen intakt efter att ha släpat på allt i 6 månader. Det senaste vi hört är att man har gett Markstridsskolan i Kvarn i uppgift att se om man kan modifiera försvarets västar med den tilläggsutrustning som finns till dem... Varför kommer Apollo 13 i tankarna... "This is what we have to work with!" - en samling officerer i ett rum som ska lösa hur vi ska kunna bära allt på ett bra sätt, och till sin hjälp har de ett berg av västar o benplattor o vad det nu kan vara! Och det här startar de men EN månad innan vi åker!!!! Och tror att de ska kunna hinna bygga om/sy upp nya västar innan vi åker!!!! Vi har inte ens fått ut mer fickor än vad de värnpliktiga får ut för lumpen då de bara släpar på fyra magasin...

Ge oss bara den där j-vla BOA:n så löser vi det själva!!

/Ulven

V.37 Full fart på allt som rullar...

Inför veckan stod det förarutbildning på schemat. Det detaljerade schema som vi fick innehöll massor av intressanta utbildningar i bärgning, vinschning och krigsskadereparationer så det såg ut att bli en lovande vecka.
Måndagseftermiddagen startades med en introduktion av vad vi skulle syssla med under den kommande veckan. Massor av kvällstjänster inplanerade och det skulle bli så stressigt... efter det gick vi till körplanen för att åka två varv i de två olika typerna av bil som skulle användas under veckan, efter det var det slut... 45 min innan middagen! Kan väl säga så här, det blev inga kvällstjänster under veckan.

Ytterligare en intressant sak att notera är den ständiga bristen på utrustning. I Afghanistan ska vi åka Toyota Landcruiser modell större men nu visade det sig att det inte var fordonen som vi skulle utbildas på. Nej, det är sån brist på fordon så att instruktörerna hade efter mycket tiggande fått ihop två Toyota och dem skulle vi inte få köra med i terrängen för då kunde något gå sönder... *sucka* Så det blev gammal hederlig GW hela veckan.

Annars så var veckan extremt givande, dels för att det var mycket nytt för oss men också för att det här var den första utbildningen som direkt är kopplad till min uppgift i gruppen!

Riktigt nyttigt att gå igenom bärgningsövningar, vinschningar, terrängbanor och bogsering i svår terräng. Särskilt givande var utbildningen på krigsskadereparationer. Vi fick lära oss massor av trix och knep för att reparera skadade fordon i fält. Fick bland annat pröva på att bygga en dieseltank till fordonet ifall de ordinarie slås ut.
Särskilt intressant var torsdagens fordonsorientering då vi fick i uppgift att ta oss igenom ett skogsparti utan att använda vägarna i området, det slutade i cirka två kilometers ren terrängkörning! Jobbigt men mycket uppskattat!

På lördagen var första helgtjänsten. Det anordnades besöksdag för de anhöriga så nu har familjen fått komma upp och se vad det är som jag ska göra därborta egentligen.

V.36 Som ett pussel från Helvetet

"Schemat ser ju ut som ett pussel från Helvetet", så uttryckte sig en gruppmedlem när Kaptenen undrade varför bara hälften av personalen var på plats och cirka hälften hade rätt utrustning. I alla fall så blev det OC-utbildning (pepparspray) på måndagseftermiddagen. Fick där det efterlängtade beskedet att vi poliser som tidigare genomgått exponering skulle slippa det. Kan lugnt säga att jag drog en lättnadens suck, vet ju hur smidigt försvaret brukar kunna vara i sådana frågor. Senast jag åkte ut så tvingades jag genomgå utbildning i både alkometer (trots att jag genomfört över 4.000 skarpa blås) samt laserutbildningen (hade gått polisens kurs 3 mån innan och hade med mig kursintyget) då jag inte genomgått den "gröna" kursen. Utryckningsförarutbildningen ska vi inte ens börja prata om, då blir jag bara förbannad.

Utbildningen är ju ännu i sin linda, vi är den första FS-missionen som får sprayen. Men den var riktigt bra. Det system som köpts in var så typiskt militärt... En s.k. ejektor som "laddas" med en burk OC istället för att köpa in polisens system där allt kommer i en förpackning...

Måndagskvällen var riktigt trevlig, derby på Råsunda. Är ju inget fotbollsfan men det var kul att gå på en match! LITE andra polisresurser än vad en annan är van vid...

Tisdag morgon så kunde man skära stämningen med kniv i logementet. Var inte avundsjuk på dem som skulle genomgå exponeringen... Exponeringen går till så att man får en droppe spray över varje ögonbryn som sedan får rinna ner i ögon/ansikte. Efter det ska man boxa 30 sek på en mitz för att övergå till att ge sig på en annan mitz med batong i 30 sek. När det är gjort så ska man gripa en person som kommer emot en med kniv och bekägga honom med handfängsel. Det hela avslutas med en skön sanering på cirka 20-30 min beroende på hur man reagerar på sprayen.

Onsdagen bestod av utbildning på hagelgevär. Riktigt trevlig förmiddag ute i solskenet. Hade ju tänkt köpa en hagelbössa i våras men hade inte råd... blir garanterat en när jag kommer hem =)

På eftermiddagen kastades det skarp spränggranat och chockgranat, intressant att se hur något som jag tidigare tyckte var så spännande förvandlas till slentrian. I lumpen var man hur nervös som helst då man skulle kasta, nu satt man mer eller mindre o halvsov i bunkern medans man väntade på sin tur.

Torsdagen var det åtta timmar pistolskytte på schemat. Har äntligen lyckats att få ut en pistol nu! Annan kul grej är att den person som hade hand om ammunitionen på Camp Victoria numera jobbar på förrådet på Gardet. Kul att se honom igen! Dagen gick väldigt bra, hjälpte en gruppmedlem som var nervös inför det hela men det gick hur bra som helst. Blev återigen förvånad då Försvaret hyrt in en an Sveriges bästa dynamiska skyttar för att hålla i utbildningen. Mycket ammunition och extremt kompetenta instruktörer gjorde att det kändes som att det här är en del av utbildningen som det verkligen satsas på! Kommer mer tillämpade övninger om ett par veckor!

Klockan 19.15 satt jag i bil på väg hem igen. Har varit skönt med ett par dagar ledigt. Mycket tankar just nu, lite rörigt men det löser sig. Kanske inte har varit allt för social den senaste tiden, det blir lätt så. Känns som jag befinner mig lite mellan två världar just nu. Å ena sidan utbildas jag och förbereds mentalt och fysiskt för att åka till en krigszon och att hela tiden tänka på riskerna och vara beredd, å andra sidan lever jag fortfarande i ett hyfsat tryggt och välordnat samhälle... Det där krockar lite ibland, blir annorlunda när jag väl är i missionsområdet  och jag kan inrikta mig på att bara vara i en värld. Det tar en eller två månader efter att man kommit hem innan man landar ordentligt efter missionen. Det här känner jag igen och det är helt normalt, mår bra!

/Ulven

V.35 Det är hårt i missionen

Utvilad och med lust att hugga tag i saker o ting så begav jag mig i måndags upp till Livgardet i Kungsängen och den slutna anstalt som ska vara mitt hem i ytterligare två och en halv månad. Sluten anstalt kallar jag det iom att det ryktas om att det är samma person som ritat Kumla och regementet, betonggrå skokartonger  á la fräscht 60 tal! Troligtvis Sveriges modernaste en gång i tiden ;)

Eftermiddagen bestod i utbildning och säkerhetsprov för 40 mm granattillsats. Vilket i princip är ett rör som monteras under pipan på vapnet och genom vilket man skjuter olika former av projektiler upp till 350 m bort. Vi lyckades självklart bli 30 min sena pga det eviga strulet då det gäller IntUtbE, "var är alla granattillsatser?".

Utbildningen stressades igenom trots att det tydligen fanns utrymme för tre 20 minuters raster och då var vi ändå klara 30 minuter innan middag. Första gången jag haft tidskrav på mig att göra patron ur (vilket tydligt tas upp som ett "big no no" i SäkI)... Dessutom lyckades den finniga och något stressade löjtnanten att kalla en del av oss för apor... Duktig bajsmacka som är på väg i hans rikting. Trots att det skulle vara så mycket att lära så hade vi ingen kvällstjänst.

Tisdagen bedrevs skjutövningar med övningsammunition. Självklart är det lika stor brist på övningsgranater som det är på ammunition till AK:n. Fick skjuta cirka 10-12 granater vilket innebar att vi var klara vid kl 14. Marsch tillbaka till kasern och ingen kvällstjänst...

Onsdag. Fortsättningsövningar enligt utbildningsplanen som finns. Träffa ett fönster på 150 m, stående skjutställning. Ammunitionen var slut och övningarna avklarade kl 10.45! Skandal! Efter lunch i solskenet var det åter marsch tillbaka till kasern och sen ledigt, ingen kvällstjänst. Ni ser själva hur tidseffektiv den här utbildningen är!

Torsdag. Äntligen dags att få skjuta skarp gevärsspränggranat =D, dvs EN per person, återigen ammunitionsbrist!
Utöver skjutningen med skarp granat, som för övrigt gick kalas med en fullträff i målet, så hade vi utbildning i den kravallpatron som tagits fram för bruk vid kravaller då dödligt våld bör undvikas. Iofs är det väl rätt helt felaktigt som den kallas för IDV (Icke Dödande Vapen) då dessa "fjollbollar" som de populärt kallas kan vara direkt dödande ifall de träffar överkropp eller huvud. Granaten består av en plastkropp som är omgiven av blå skumplast och som skickas iväg med cirka 80 m/s. Hade en hel del tillämpade övningar som var nyttiga!
En rolig överraskning var att övningsledaren under torsdagen var en av de personer som jag umgicks mest med då jag var i Kosovo 05-06, kul att återse honom igen!

Kl 16 satt jag i bilen på väg hem för veckan, fredag blev tid till förfogande.

Får se hur nästa vecka blir, ska bli en vapenvecka med pistol, hagel mm mm. tydligen ska det genomföras exponering med pepparspray! Försöker desperat att hitta mitt kursbevis så jag kan slippa, aldrig att jag gör om det frivilligt igen!!

Har för övrigt räknat ut att under de tre första veckorna av utbildning så skulle man utan problem kunnat slå ihop det till en vecka. Nu verkar det kanske som om allt bara är skräp, det är det inte! Stortrivs och tror att det här kommer bli hur bra som helst. Om två veckor ska vi börja öva ihop med bara gruppen, då kommer mycket att lossna!


V.34 Intensivast hittills!

Tja, vad kan jag säga. Skulle egentligen haft utbildning i samtalsteknik den här veckan men tydligen så blev det för många elever. Slutade i att endast gruppcheferna får utbildningen vilket iofs är rätt så rimligt då jag kommer vara fullt upptagen med bestyr som rör fordonet då vi stannar till någonstans. Så medan de andra i gruppen är iväg på sambandsutbildning (fanns inte plats för oss förare där heller) så har vi blivit hemförlovade med full lön en vecka. Känner mig lite ambivalent till det hela... visst är det hur skönt som helst att vara ledig en vecka då jag inte haft mer än elva dagars semester det här året, å andra sidan så vill jag bara komma igång med allt!

Veckan blev ändå bra, lyckades fixa obligatoriskt tandläkarbesök som jag tidigare missat, hjälpt föräldrarna med att lägga nytt tak på bastun, spelat A&A med en kollega samt druckit vin och ätit god mat tillsammans med en väldigt nära vän! Hur skönt som helst.

Annars så känns det bra! Vi har tidigare haft en vakans i gruppen, det har varit svårt att rekrytera en någon med sjuksköterskeutbildning till gruppen. Rätt så höga krav på påbyggnadsutbildningar mm mm så det är väl inte så många som uppfyller kravspecen. Men nu har cheferna äntligen hittat en person som verkar riktigt bra och som kommer ansluta om ett par veckor.

Gruppen verkar bli riktigt bra. Alla har tidigare varit ute på mission, en del flera gånger. Delar av gruppen känner varandra sedan tidigare men det kommer knappast bli några problem! Känns som ett riktigt bra gäng, alla är lika knäppa/skadade!

V.33 Inryckning

Veckan började som den brukar i IntUtbE´s härliga regi... För er som inte gjort utlandstjänst så innebär det att när man rycker in så verkar det som att det är en total överraskning att cirka 350 personer ska ut för att tjänstgöra utomlands.

Måndagen bestod för min del av läkarundersökning samt uthämtning av materiel på förrådet. Har som en del vet varit lite orolig inför läkarundersökningen och synkraven, men det var precis som förra gången: inga som helst problem! Lyckades komma undan med bara tre sprutor den här gången. Ytterligare två plus två drickvaccin ska fixas, dessutom ska det tuggas malariatabletter i november... härligt härligt.... Detta trots att jag tog sju sprutor förra gången.

Förrådet på eftermiddagen... vad kan man säga... Massor av saker som inte kommit än eller som är slut. Fick till en början ut en automatkarbin som var full av gravrost och såg ut som sju svåra år. "Du vill ju bara ha en helt ny!" försökte killen i vapenförrådet. Fick bita mig i läppen och lugnt och sakligt förklara för honom att jag struntar i hur vapnet ser ut men det ska banne mig inte vara rost i det då man får ut det från förrådet. Slutade men en begagnad AK från 1987, dvs bland de första exemplaren som tillverkades i Sverige. Fick vi ut någon pistol? Nä! Ska ni ha det? Saknas tydligen x antal hundra pistoler... *sucka*

Tisdagen bestod av inskjutning av ovansagda skönhet. Fungerade förvånandsvärt bra, inget skruva och inga driftstörningar. Var klar vid lunch vilket innebar en helt ledig eftermiddag...

Onsdagen så var det brandbekämpning och täthetsprov av skyddsmask på schemat. Kan noteras att jag vid tillfället inte hade rakat mig på cirka tre månader. Masken läckte rätt så duktigt men jag bet ihop och stod där i tårgaskammaren med svidande hals och rinnande ögon, finsk SISU banne mig! Får plocka med mig masken från jobbet som jag vet är tät.

Torsdagen var ämnad åt pistolutbildning, vilket är ruskigt svårt då man saknar pistol! När de väl lånat ihop pistoler till alla så kom nästa problem, vi hade ju inga hölster. För hölstret kan man inte lämna ut om man inte lämnar ut någon pistol! Är inte Gardet underbart!?!
Eftermiddagen var åter ledig då jag redan avklarat att skottställa AK:n.

Fredagen bestod av kontraktskrivning och genomgångar, hur kommer det sig att man för andra gången i sitt liv skriver på det där kontraktet och lämnar salen med känslan av att man precis blivit rövknullad igen?! 

RSS 2.0