Under Bar Himmel
Fredagens födelsedag spenderades på soldäck innan det var dags att ge sig av till våra grannar på PO:t i Shebergan. Där var det grillning samt de svenska fältartisterna. Det är alltid en stämningshöjdare när de kommer ner. Det är skönt att kunna slappna av och tänka på något annat en stund. Min andra födelsedag ute på mission.
Helgen spenderades på patrull i vårt norra område. På morgonen innan vi åkte iväg hade vi 25 grader varmt och en varm bris som hela tiden sköljde över oss, kändes precis som ökenvindar. Vädret var helt underbart och solen gassade hela tiden. Däremot är det inte alltid så skönt att bära kroppsskydd och stridsutrustning när temperaturen klättrar upp mot 30 grader.
Återigen gjorde Afghanistans våldsamma förflutna sig påmind, på tre av de rastställen som vi hade hittade vi gamla tomhylsor från automatkanoner och tunga kulsprutor. Vi passerade även en del områden som tidigare varit minerade och där varningsstenarna fortfarande låg kvar. Vita på den säkra sidan och blå eller röda på den sidan av stenen där faran finns. På de större stenarna har de olika minröjningsorganisationerna målat sitt bomärke och förklaringar på var det är röjt. Vi har en väldig tur när det gäller minerade områden, vi har hittills bara sett ett i våra två distrikt. Jag hade förväntat mig att det skulle vara fler. Däremot så ser man vraken efter fordon nästan överallt. De flesta av dem har övergetts då de gått sönder eller drivmedlet har tagit slut, extremt få av dem är utslagna. Numera ligger de som tomma skelett, plundrade på allt användningsbart.
Den här patrullen var den första som vi sov under bar himmel. Eller det är väl en sanning med modifikation, vi sover i små kupolformade myggnät s.k. muzzle domes. Det var en riktigt skön känsla att slippa att krypa in i ett trångt tält. Inne i domen finns det plats att röra sig och du kan även få in all utrustning i den, något som är särskilt lockande då allehanda insekter har börjat vakna till liv.
Känslan var helt otrolig. Ligger där nerkrupen i en varm sovsäck, en ljummen kvällsbris smeker mitt ansikte och jag stirrar upp på en klar stjärnhimmel där stjärnorna är så nära att jag nästan kan röra vid dem. Rakt över mig håller den ständige följeslagaren Orion en stor måne som sällskap. Ikväll behövs inga lampor, månen löser den uppgiften mer än väl! Ligger på rygg och har Kent´s 747 som sällskap i mina hörlurar. Inser i det ögonblicket hur tacksam jag är över det här halvåret och hur bra livet kan vara ibland. Det enda som påminner om det fula är de tre giftgröna självlysande punkterna från tritiumsiktet på min pistol som glimmar i mörkret brevid mig.
Ligger där, njutandes av stunden. Omgivningarna är så tysta att det nästan gör ont i öronen. Låter vinden vagga mig till sömns...
Dagen efter vaknade jag upp av morgonbrisen. Så skönt att slippa den unkna lukten av ett fuktigt och trångt tält. Slippa huvudvärken, höra fåglarna kvittra och sätta sig upp i sovsäcken och bara njuta av den kilometervida utsikten av gröna kullar och karga berg. Utvilad som få!
En av de underbaraste nätterna i mitt liv!
/Ulven
