Löften

Löften

En del av er hade kanske hört mig säga det innan jag for men löftet till mig själv var att om jag lyckades komma hem från Afghanistan helskinnad så skulle jag lära mig spela banja á la Bluegrass!

Sammanstöt

Efter sju månader i missionsområdet så kom då dagen D för några dagar sen, Sammanstöt med kamelspindel! För er som inte vet vilken "charmerande" liten rackare som det är så tipsas om sidan http://www.camelspiders.net för lite förkovring. Det här var ett rätt så litet exemplar, "bara" 10 cm ungefär. Vi satt i allsköns ro på den tyska mässen då jag plötsligt i högra ögonvrån såg någonting röra sig. Elak liten sak som inte drog sig för att vända sig om och göra ett utfall då vi kom för nära, första gången jag sett sju beväpnade personerbacka tre steg för en spindel ;)

Annars så är allt verkligen på upploppet här. Sista patrulelrna avklarade och det mesta av vården genomförd. Nu väntar jag mest på att få åka hem! Ska bli skönt! För ett par veckor sen så kände jag att jag skulle kunna stanna kvar ett tag till men nu har jag blivit så inställd på att åka.

Det blev inget specialistofficer, försvaret ställde in den utbildningsgrenen för i år. Vet inte riktigt hur jag ska känna inför det, gjorde ju mina val enklare på ett sätt...

Värmen fortsätter, 38 grader i skuggan i går!

/Ulven  

Sluttampen

Så nu börjar missionen att komma in på sluttampen. I mitten av maj ska vi vara avrustade och tillbaka i riket. Otroligt hur fort sju månader kan gå. Det blir bara varmare och varmare här. I natt när jag gick post hade vi 23 grader varmt mitt i natten och på dagarna har det den här veckan varit över 35 grader i skuggan varje dag. Till slut dricker man så mycket vatten så att det känns som att det kommer ut ur öronen, får smaksätta det för att kunna få i sig tillräckligt mycket.

Den gångna veckan har det blivit en hel del besök till skjutbanan. Lyckades kvalificera mig för "expert shooter" enligt amerikanska arméns statuter och häromdagen fick jag tyska "skyttesnöret" i guld. Idag var vi ute med det finska team som ska avlösa oss och sköt ytterligare. Alltid lika kul att få prova på nya saker.

Även kockarna har jobbat för fullt och igår kunde vi avnjuta grillad langust mm mm, börjar bli bortskämd och har insett att jag samtidigt tappat det sista av mina egna matlagningskunskaper. Blir så när man är iväg för mycket.

Annars är det bra här nere. Som vanligt händer det ju mer desto varmare det blir och i år har inte varit något undantag. Men vi hålelr oss skärpta ända tills vi lämnar!

/Ulven

Monday Is Malaria Day

Slutet av april och nu börjar det bli dags att äta malariamedicinen igen. Nu är det inte bara gammal oexploderad ammunition som kryper fram ur backen. Sedan ett par veckor så är vi halvt invaderade av skalbaggar i kalibern 5 - 10 cm långa. Dessutom har vi lyckats hitta två skorpioner inne på vårt safe house så man kan lugnt säga att det är dags att skaka allt som ligger på golvet innan man använder det.


Senaste två patrullerna har vi även sett orm. Tydligen ska det finnas en hel del giftiga och även en del dödliga ormar här. Så nu har vi ytterligare en aspekt förutom minor, talibaner, insurgents, oexploderad ammunition och improviserade sprängladdningar (IED´s).


Det har även börjat blomma en hel del. Just nu väntar vi p att poppyn (vallmon) ska börja blomma så vi kan se om vi hittar några fält. Med största sannolikhet lär vi inte göra det även om vårt norra område tillhör de områden som producerar mest poppy i Afghanistan. Vi får väl se vad som händer, vore intressant att få se något fält innan jag åker hem...

Mycket möjligt - knappast troligt!


Under eftermiddagen idag har det kommit lite välbehövligt regn. Dagen i övrigt spenderades med lite vägrek i vårt område. Åkte genom en dal full av ruiner och endast ett fåtal familjer boende i den. Förklaringen fick vi lite senare. En av de locals vi pratade med berättade att ryssarna hade flygbombat hela dalen under sovjetockupationen. De gick aldrig in i dalen med marktrupp utan nöjde sig med att "bara" bomba den... Ytterligare en påminnelse om landets mörka förflutna.


/Ulven


Sluttampen

Återigen nere i Afghanistan för de sista fem veckorna. Nästan omedelbart begav vi oss ut på en sexdagars patrull i bergen i vårt södra område. Målsättningen var att försöka ta oss ner i en dal där vi tidigare inte varit på grund av avsaknad av broar och det faktum att passen är igensnöade under större delen av hösten/vintern/våren.


Första natten spenderades återigen i muzzle dome (myggnät) under en stjärnklar himmel och en starkt lysande halvmåne. Det är det som gör det hela värt!


Dag två fortsatte vi mot nerfarten till dalen. Självklart lyckades vi köra fast igen och det tog ett par timmar att komma loss. Det hela resulterade i att vi slog läger på 2.800 m höjd. Självklart hade redan regnet börjat komma då. Under natten lyckades det dessutom komma 10 cm snö. Dagen efter fortsatte snön och tyvärr lyckades vi inte ta oss ner i dalen trots heroiska försök.

Den kommande natten spenderades på lägre höjd men självklart regnade det hela natten...


Dag tre fortsatte med lite vägrek. Efter uträttat förvärv så vände vi åter på vägen som vi kom från. I anslutning till en av byarna tog det helt plötsligt stopp. Någon hade placerat ut tre stora stenar mitt på vägen för att spärra framfarten. Snacka om att man tempoväxlade snabbt. Helt plötsligt blir du helt kall och höjer beredskapen både mentalt och fysiskt. Det visade sig att det handlade om ett par ungar som roat sig med att lägga ut stenarna, det var iaf förklaringen som vi fick. Hurvida den stämmer eller inte vet man ju aldrig. Det hela löste sig iaf på ett bra sätt. Som tur var så var det uppehåll under natten, dessutom hade vi lyckats torka tälten under lunchen.


Dag fyra så var det mest olika möten i en av de större byarna. Vi passade även på att besöka en av byarna där det finns en Mullah som sprider anti-ISAF propaganda. Stämningen brukar aldrig vara på topp då vi åker dit. Den här gången kallade Mullorna in alla barnen i moskén då vi kom. Väl inne i byn vägrade folk att ens hälsa på tolken, vilket skrämde honom rätt så rejält. När vi lämnade byn ser jag i backspegeln hur en av de religöst klädda ungdomarna tar upp en stor sten som han kastar efter bilen. Som tur var så missade han, hade han träffat så hade sannolikt bakrutan spruckit!


Sista natten spenderades återigen under bar himmel. Somnade med Kent i öronen och fullt med stjärnor över huvudet.


Sista dagen handlade det mest om att köra den sista biten hemåt. Skönt att komma tillbaka till vårt safe house och ta sig en lååång varm dusch. Skönt att bli av med allt damm! Patrullen var helt fantastisk, hur skönt som helst att få komma ut. Visst är det inte helt kul att vara ute då det snöar och är blött, hoppades på att vi skulle slippa mer kyla men bevisligen är det fortfarande vinter i bergen.


Resterande delen av helgen har mest bestått i att vårda och förbereda inför nya äventyr. Idag har vi varit iväg i vårt norra område för att leverera två tält till en skola. När vi kom tillbaka så hade våra amerikanska kamrater fixat iordning en riktig amerikansk BBQ.


/Ulven


Nerslag I Missionens Vardag

image5
Slutet av mars 2008

image19
Februari/mars 2008

image6
Mars 2008, Nyvaken efter en natt under stjärnklar himmel

image7
Mars 2008, Samma morgon som ovan, det första jag möttes av när jag slog upp ögonen

image8
Mars 2008, Kvällning någonstans i norra Afghanistan

image9
Mars 2008, vår i vårt norra distrikt

image15
Mars 2008, VÅR!

image10
Nov 2007, typisk höst/vinterväg på 3500 m höjd

image16
December 2007, vanlig passage i vårt södra område

image17
Februari 2008, normal trafikbild

image18
December 2007, "lastbils"karavan i norra Afghanistan

image11
Vinter 2008, typisk nomadby i vårt norra distrikt

image12
Mars 2008, utdelning av humanitarian aid

image13
Januari 2008, påsättning av slirskydd, Route 5

image14
januari 2008, Short Range Patrol i vårt norra område

Sommarvärme

Det är inte ens sommar här och vi har runt 27 grader om dagarna, idag t.o.m. 35! Senaste veckan har bestått av patrull och besök i närliggande Meymaneh. Liten chock att träffa på en lettisk kollega som jag jobbade med som militärpolis i Kosovo. Var kul att se honom igen!!

Helgen spenderades ute på patrull med ytterligare nätter under bar himmel! Det är dags för leave igen och det ska bli riktigt skönt att komma hem. Tyvärr ligger jag ju två månader före mentalt och längtar efter en kall öl på uteserveringen... På vägen in passerade vi platsen för söndagens beskjutning (http://www2.mil.se/sv/Nyheter/Nyheter-fran-varlden/Afghanistan/Tva-hjalporganisationer-beskjutna-i-svenska-Afghanistanstyrkans-omrade/), var otäckt att se alla kulhålen i lastbilen!

Idag är det tester och läkarundersökning inför uttagningen till specialistofficer. Läkarundersökningen gick hur bra som helst och alla värden var bra. Skönt att kolla upp sig då och då =)
Hur det går på fystesterna får jag återkomma om!

/Ulven

Fälttest

Precis hemkommen efter att ha utfört det obligatoriska fälttestet. Det går ut på att springa en kilometer i uniform, kängor, kroppsskydd och vapen. Tidskravet på vår kontingent är 6 minuter.

Vi begav oss ut till ett övergivet gammalt flygfält som ligger i utkanten av Sar e Pol. Där mättes en kilometer ut på den hårt packade sanden som tidigare utgjort landningsbanan.

Förhållandena var optimala, klockan var 14:30, eftermiddagssolen stod som högst utan någon som helst skugga och bris och den härliga temperaturen var 27 grader i skuggan.

Vi sprang med kroppsskyddet och dess förstärkningsplattor, Automatkarbin och pistol. Den totala vikten hamnar någonstans över 16 kilo och är klart mer än vad kravet är. Lyckades springa in på 5.26 trots att jag var tvungen att gå några meter vid två tillfällen för att få tillbaka andan. Kroppsskyddet begränsar andningen rätt så kraftigt...
Helt klart nöjd med dagen!

/Ulven

Under Bar Himmel

Fredagens födelsedag spenderades på soldäck innan det var dags att ge sig av till våra grannar på PO:t i Shebergan. Där var det grillning samt de svenska fältartisterna. Det är alltid en stämningshöjdare när de kommer ner. Det är skönt att kunna slappna av och tänka på något annat en stund. Min andra födelsedag ute på mission.


Helgen spenderades på patrull i vårt norra område. På morgonen innan vi åkte iväg hade vi 25 grader varmt och en varm bris som hela tiden sköljde över oss, kändes precis som ökenvindar. Vädret var helt underbart och solen gassade hela tiden. Däremot är det inte alltid så skönt att bära kroppsskydd och stridsutrustning när temperaturen klättrar upp mot 30 grader.


Återigen gjorde Afghanistans våldsamma förflutna sig påmind, på tre av de rastställen som vi hade hittade vi gamla tomhylsor från automatkanoner och tunga kulsprutor. Vi passerade även en del områden som tidigare varit minerade och där varningsstenarna fortfarande låg kvar. Vita på den säkra sidan och blå eller röda på den sidan av stenen där faran finns. På de större stenarna har de olika minröjningsorganisationerna målat sitt bomärke och förklaringar på var det är röjt. Vi har en väldig tur när det gäller minerade områden, vi har hittills bara sett ett i våra två distrikt. Jag hade förväntat mig att det skulle vara fler. Däremot så ser man vraken efter fordon nästan överallt. De flesta av dem har övergetts då de gått sönder eller drivmedlet har tagit slut, extremt få av dem är utslagna. Numera ligger de som tomma skelett, plundrade på allt användningsbart.


Den här patrullen var den första som vi sov under bar himmel. Eller det är väl en sanning med modifikation, vi sover i små kupolformade myggnät s.k. muzzle domes. Det var en riktigt skön känsla att slippa att krypa in i ett trångt tält. Inne i domen finns det plats att röra sig och du kan även få in all utrustning i den, något som är särskilt lockande då allehanda insekter har börjat vakna till liv.


Känslan var helt otrolig. Ligger där nerkrupen i en varm sovsäck, en ljummen kvällsbris smeker mitt ansikte och jag stirrar upp på en klar stjärnhimmel där stjärnorna är så nära att jag nästan kan röra vid dem. Rakt över mig håller den ständige följeslagaren Orion en stor måne som sällskap. Ikväll behövs inga lampor, månen löser den uppgiften mer än väl! Ligger på rygg och har Kent´s 747 som sällskap i mina hörlurar. Inser i det ögonblicket hur tacksam jag är över det här halvåret och hur bra livet kan vara ibland. Det enda som påminner om det fula är de tre giftgröna självlysande punkterna från tritiumsiktet på min pistol som glimmar i mörkret brevid mig.


Ligger där, njutandes av stunden. Omgivningarna är så tysta att det nästan gör ont i öronen. Låter vinden vagga mig till sömns...


Dagen efter vaknade jag upp av morgonbrisen. Så skönt att slippa den unkna lukten av ett fuktigt och trångt tält. Slippa huvudvärken, höra fåglarna kvittra och sätta sig upp i sovsäcken och bara njuta av den kilometervida utsikten av gröna kullar och karga berg. Utvilad som få!


En av de underbaraste nätterna i mitt liv!


/Ulven


Påminnelse

Vår, ljuva vår. Solbrännan börjar komma så sakta och de lediga stunderna spenderas på "soldäck".
Skönt att det går att sova ute nu utan att behöva frysa halvt ihjäl sig som i vintras. I natt när jag gick post så var det 13 grader runt 04 på morgonen.

Men, det är inte bara blommor och annat vackert som börjar komma upp ur backen då det våras.
Idag hittade vi en 8 cm granat till granatkastare i ett dike i anslutning till ett nyplöjt fält. Bonden har fått upp den och bara kastat den åt sidan. Som tur var så var den "ofarlig" och lokala polisen forslade bort den. På platsen hittades även en tomhylsa till en 23mm luftvärnskanon...

Ytterligare en påminnelse om att det här landet faktiskt har sett över 30 år av krig och att det finns massor kvar i backen.

/Ulven

Humanitarian Aid

De senaste dagarna har vi varit fullt upptagna med att köra ut totalt 300 humanitarian aid paket á 120 kg till våra två distrikt. I paketen ingår bland annat mjöl, matolja, kol och bönor.

Det har varit långa dagar med lite sömn och många timmar framför ratten men det känns som att vi äntligen har gjort något konkret i större skala. Att vi har kunnat hjälpa till att förenkla livet för några afghanska familjer om än även för ett par veckor.

Överallt på vägarna möter vi flockar med får och getter samt karavaner av åsnor. Många av dem magra och väldigt medtagna av den hårda vintern. Men nu med grönskan så börjar även hoppet komma att de ska klara sig. En kvittens på detta är alla de små lamm och getter som går med i flockarna, eller ännu oftare får lifta i packsäcken på en åsna. Känns att våren är här på riktigt nu.

/Ulven

Det Är Hårt I Missionen...

Idag har det varit en sån där underbar dag då man nästan skämms för att man lyfter lön. Visst har dagen bestått av en del fordonsvård, reparationer och vapenvård. I och med att snön är borta och allt börjar att torka upp så kommer dammet tillbaka. Dammet här tar sig in precis överallt och är som siktat mjöl, blandas det med vatten så uppstår en lera som till och med får den beryktade Balkanleran att blekna i jämförelse. När det torkar blir det hårt som cement och nästan omöjligt att få bort.

Lunchen var idag föredömligt lagad av våra Militärpoliser, raggmunk och fläsk vilket inmundigades tillsammans med en alkoholfri öl =)

Eftermiddagen bestod av att gassa i den härliga vårsolen, idag hade vi cirka 40 grader varmt i solen.
Detta tillsammans med ett pokerparti på terassen och dessutom senare på kvällen en god kubansk cigarr på terrasen gjorde att dagen fick en perfekt inramning.

Som sagt, det är hårt i missionen...

/Ulven

Brytarungar och Hönsmammor

Igår körde vi tillbaka hemåt till PO:t, kändes skönt att äntligen komma fram. Det var solsken, klarblå himmel och runt tio grader varmt. Känns att våren börjar komma. Det var lite skillnad på att köra ut till PO:t jämfört med förra gången då det var ett tjockt islager över hela vägen.


Idag var vi ute i den lilla byn Sayyad som ligger cirka en mil utanför Sar e Pol. En riktigt skön och solig dag. Snön var borta förutom på de högsta kullarna och uppe i bergen. Överallt ser man hur kullarna börjar bli gröna istället för att vara sönderbrända. Om några veckor kommer det att vara hur vackert som helst här ute!


Det märks även på lokalbefolkningen att det har blivit bättre. Livet har blivit lättare att leva och den boskap som överlevt den ovanligt hårda vintern njuter nu av gräset som börjar komma upp. Människorna är mycket gladare och vi möts av mer leenden och hälsningar än tidigare. Även om detta nu också kan bero på att de vant sig vid oss och att de hört talas om att vi i alla fall lyckats få tag på lite hjälp i form av mat och kläder under vintern. Det mest troliga är väl att det är en kombination av detta och av att vädret blivit bättre.

Vårkänslor verkar vara en universell mänsklig känsla...


När vi stod och vaktade fordonen under ett möte så reste det lokala byalaget nya elledningar gjorda av betong. Något kaosbetonat... En av killarna i gruppen lämnade gården där vi stod för att gå ut till vägen för att se kaoset bättre. Efter några minuter kommer han tillbaka och likt en hönsmamma har han 30-40 ungar som följer efter honom som små kycklingar. De lokala vakterna, gammelgubbarna som satt på gården och vi övriga i gruppen skrattade oss nästan harmynta av åsynen. Idag var ungarna lite lugnare än vanligt. I vanliga fall brukar det vara ett mindre kaos kring oss med ungar som tigger om fotbollar, pengar, solglasögon och allt annat som vi har på oss. Kan bli väldigt frustrerande ibland och den lokala polisen brukar jaga bort dem från oss, tyvärr ofta genom stenkastning mot dem. Och även om man skulle vilja så går det inte att ge någonting till dem, du blir mer eller mindre omkullsliten av alla händer som sliter tag i dig då. Vi har försökt ett par gånger men det slutar alltid på samma sätt.


/Ulven


Tillbaka

Sådär!
Tillbaka i soliga Afghanistan.
Resan ner gick riktigt bra. Vi fick en extra dag nere i Abu Dhabi vilken spenderades med shopping på det gigantiska Marina Mall. Hur stor galleria som helst! Inte helt tråkigt att bo på fint hotell, äta gott och bada i poolen innan det var dags för att sätta sig på Herculesplanet igen.

Här har den mesta snön försvunnit och solen värmde på bra idag. Nästa vecka räknar de med 20 grader varmt! GÖTT!

/Ulven

"Hemåt" Det Bär

Ytterligare en leave är till ända. Huvudmålet med denna leaven var att inte bli sjuk som förra gången och det har som tur är lyckats. Känns som att batterierna är laddade och att det ska bli skönt att komma ner igen och ta tag i allt! Det är väl med blandade känslor som jag ser fram emot färden ner och allt vad det innebär...

Det har varit lite dåligt med uppdateringar under den senare tiden, detta beror mest på att handlar numera om en hel del "rutintjänst".

Förhoppningen är väl att den värsta snön ska ha försvunnit i våra områden. På hägre höjd är det knappast troligt men däremot i "låglandet".

Hör av mig igen när jag kommit ner

/Ulven

Värsta Vintern

Här har dagarna fortsatt med snöfall och kyla. För tillfället brukar temperaturen ligga runt minus tio grader och det är ungefär fyra decimeter pudersnö. Den senaste veckan har det dessutom varit strålande solsken så det är en riktigt behaglig tillvaro just nu. Detsamma kan man nog tyvärr inte säga om lokalbefolkningen. Det har varit den hårdaste vintern på minst trettio år. I Shebergan som ligger cirka fem mil härifrån så har den senaste månaden 140 personer dött på grund av kylan, dessutom har ett tusental djur frusit ihjäl. Förra vintern var inte alls så illa som den här vilket innebär att folk inte är lika förberedda som de borde vara.

För vår del har den senaste tiden bestått av ett par patruller med övernattningar i fält. Det har funkat riktigt bra och sovsäckarna håller bra än så länge. Tyvärr har inte nätterna varit stjärnklara, iofs så är väl det rätt så bra iom att det blir bra mycket kallare då.
Landskapet har blivit ännu vackrare nu när det är täckt med ett lager pudersnö, klarblå himmel och strålande solsken. Just nu känns det som att vi har världens bästa jobb, vi är skrämmande bortskämda!

/Ulven

Vinterlandskap

Har precis återvänt till Afghanistan efter att ha varit hemma på leave 10 dagar hemma i Sverige. Kändes skönt att få komma hem en liten stund och avnjuta såna saker som vi hemma tar för givet: Slippa doften av brinnande bajs, köra omkring på asfalterade vägar och framförallt att kunna dricka vattnet direkt ur kranen. Det första som jag gjorde när jag kom hem efter 31 timmars härlig resa hem var att ta en 20 minuter lång skön dusch. Att få komma ut ur duschen och känna sig riktigt ren och fortfarande efter fem minuter fortfarande känna sig ren. Sen blev det en hel del sömn =)


Självklart lyckades jag också med bedriften att bli genomförkyld. I och för sig så hade jag räknat med att bli sjuk. Det är väl så att när kroppen känner att den äntligen kan slappna av helt och hållet så kommer allt på en gång. Det viktigaste var dock att få komma hem, sen spelade det ingen roll om jag var lite förkyld.


Något som jag tidigare tagit upp och som blev ännu mer påtagligt under leaven är att vistas i ett före detta konfliktområde leder till att man uppskattar det som man har därhemma på ett helt annat sätt. Det blir ett helt annat perspektiv och jag har insett hur mycket av våra problem som egentligen är bara det, I-landsproblem. På vägen upp till flyget i onsdags så väntade jag på perrongen i norrköping. Brevid mig stod en man med två inte allt för stora resväskor. Denna man hade tänkt ut en listig plan att eftersom det logiska vore att vagn nummer ett är först så ska man ställa sig så nära början av perrongen som möjligt. Där planen gick fel var att det var vagn nummer tre som kom först. Mannen utbrister spontant i ett högt och tydligt "FAN!" bara för att han får gå 30 meter extra. Själv står jag brevid och ler för mig själv. Har lust att gå fram till honom o säga att han kan skatta sig lycklig över att inte vara en femåring i Afghanistan och gå flera kilometer med två vattendunkar som är alldeles för stora för din ålder. När jag gick på polishögskolan bestämde jag mig för att aldrig springa efter ett tunnelbanetåg, det kommer ju ett nytt inom fem minuter.


En positiv sak som jag snappat upp efter bara två månader här är att jag fått en helt annan syn på saker och ting, mycket mer InshAllah ;) Har en mer avslappnad inställning till vad som är viktigt och vad som inte är det. 


När vi kom ner möttes vi av ett tiotal minusgrader samt ett par decimeter snö. Resan från den stora campen till vårt safe house tog sju timmar istället för de normala två. Och då pratar vi ändå om den bästa vägen i hela Afghanistan.


I lördags var vi ute i en närliggande by. Vi hamnade mitt i en utdelning av vete från US Aid. Tydligen hade de ett projekt där kvinnor står i fokus och det här var en del av utbildningen. Kändes skönt att iaf någon hjälp kommer fram.


Något som vi pratat mycket om i bilen handlar om hur folk klär sig här. Det kan ju knappast vara första gången som det kommer en massa snö i Afghanistan. Men klär folk på sig? Nej då! Visst, en del av dem har inte tillgång till kläder men de flesta verkar ha det. Trots detta klär de sig fortfarande i sommarkläder trots att det är svinkallt. Man kan ju tro att en så pass fundamental sak som flerskiktsprincipen vore känd men så verkar det inte vara. Ett tunt plagg får räcka och ifall man har en tjock vinterjacka så knäpper man den inte. Det skrämmande är att vi dagligen ser folk som går omkring med bara ben och som går barfota i sina gummigaloscher, inte ens ett par trasor i skorna. Det mest skrämmande är dock när man ser barnen som går omkring barfota i snön. T.o.m. eskimåer som har ännu sämre förutsättningar rent materiellt lyckas att klä sig varmt.


Just nu är det väldigt svårt att röra sig i området på grund av all snö, vi får väl se hur det utvecklar sig. Lokalbefolkningen lider rätt så rejält nu av kylan, mycket djur som också dött och de som lever är i väldigt dåligt skick.

/Ulven


Julafton

Julfirandet sänker sig idag över vårt safehouse. Nu firar Afghanerna högtiden Eid vilket innebär att landet är mer eller mindre lamslaget i fyra dagar. Vi passar då på att ha vårt julfirande. Det är lugnt och skönt här då det endast är kvar vår grupp på PO:t.

Julmaten lagas för fullt, knäck och ischoklad är fixat, julgranen pyntad och ikväll väntar julklappsutdelning...

Konstigt, det här är den första riktiga julen som jag firar på många år. Vilket återigen bevisar den gamla devisen att Svensken aldrig är så svensk som när han/hon är utomlands!

Snön lyser dock med sin frånvaro och ersätts av sanden som blåser omkring i solskenet.

600 mil bort men från oss alla till er alla en riktigt god jul!
*kramar*

/Ulven

Julstök I Fjärran Land

Julen börjar närma sig här med. I förrgår var det dags att bege sig ut på den lokala bazaaren i Sar e Pol för att inhandla julklappar inför julklappsbytet på lilljul. Egentligen helt sjukt att ge sig ut på stan o mer eller mindre riskera livet för ett par julklappar men vad gör man inte när man är 600 mil hemifrån ;)

Sagt och gjort. Plockade i vanlig ordning på oss allt som behövs för en tripp på stan, vilket i Afghanistan innebär en något tyngre beväpning än vad svenska julshoppare är vana vid... Vår tolk såg något skeptisk ut då vi glatt förklarade vårt mission för honom.

Allt gick bra och de lokala handlarna gladdes över lite nytt tillskott av färska dollar till kassorna. Lite goodwill innebar inget prutande från min sida och en acceptans att få växeln tillbaka i den lokala valutan Afghani. Har en mindre bunt mindre fräscha och väl använda sedlar om någon skulle vilja ha.

Bild på den underbara gåvan kommer postas här efter firandet!

/Ulven

PS.
Regler för julklappsinköp Afghanistan 2007:
1. Julklappen får kosta max 10 dollar (en månadslön är cirka 70 dollar här för locals)
2. Inget levande!
3. Ingen mat!
DS.

Vardag

För ett par dagar sedan var det en månad sen vi landade i Afghanistan. Nu känns det som att det mesta har fallit på plats. Rutinerna har numera blivit en vardag, vissa saker som under utbildningen och i början här nere kändes ovana har numera blivit en naturlig del av vardagen. En vardag som präglas av en hel del paranoia jämfört med hemma i Sverige. Till och med om man jämför med mitt jobb som polis hemma så är det här betydligt vassare. Det vill säga, här nere måste du ha en högre mental beredskap än där hemma, samtidigt måste allt övas in tills det sitter i ryggraden. Det som man till en början ser som självklara små detaljer måste konstant övas in för att det ska bli en naturlig del av ditt beteendemönster.

Situationen i våra områden är lugn. Visst märks det av att situationen är skör och att det inte behöver krävas så mycket för att det ska ändras. De strider som ni kan läsa om hemma är fokuserade till de södra delarna av Afghanistan. Vår uppgift här är inte av stridande natur, även om vi är väl förberedda och väl utrustade för att försvara oss om så behövs.

De äldre i lokalbefolkningen säger att det än så länge inte har hunnit bli riktig vinter än. Det har regnat och snöat alldeles för lite för det. I början av förra veckan kom den första snön. Det hann väl ligga kvar i nästan tre dagar innan vädret helt och hållet slog om och vi fick 18 grader varmt på bara någon timme.

Idag kom vi hem efter en tredagars patrull i en närliggande dalgång. Innan vi åkte hade vi fått information om att det kunde finnas en del anti-ISAF strömningar i dalen. Detta var inget som vi upplevde utan det verkade snarare tvärtom! Folket i dalgången led något fruktansvärt under talibantiden och nästan alla tvingades att fly. En del så långt bort som till Iran.
Natten spenderades i en 100 meter djup canyon. Lodräta bergsidor och lättförsvarad terräng!

På vägen hem stannade vi till vid en provosorisk volleybollplan. Det blev två hårda set mot det lokala "bylaget". De äldre i byn var helt till sig över att ISAF ville vara med och spela volleyboll, det kommer pratas länge om det i byn. Men det som det nog längst kommer att pratas om i byn var när den nya fina volleybollen som ISAF kom med skulle delas ut till vinnande laget. Det visade sig att en av de äldre i byn lagt beslag på den och blåljög de övriga om vart den var. Efter några minuter så dök dock bollen plötsligt upp... ifrån manteln på tidigare nämnda person. Något som föranledde en hel del suckande bland de övriga äldre...

Väl hemma blev vi som vanligt bortskämda av vår kock. Först var det eftermiddagsfika med äppelpaj! För att göra saken ännu bättre så blev det glöggmarinerat kött med potatissallad till middag, följt av ett härligt glas glögg efteråt med tillhörande pepparkaka. Det kunde inte komma bättre! Har suktat efter glögg under en längre tid nu! Ligger nu på sängen och skriver det här, har precis sett klart på Constantine. Konstaterar åter en gång att Tilda Swinton är en av de absolut vackraste kvinnor som finns!

/Ulven

Tidigare inlägg
RSS 2.0